onsdag 1 september 2010

The art of suicide.

Ibland tänker jag, för det är det jag gör. Tänker. Tänkertänkertänker. Det tar nästan aldrig slut, det är därför jag inte sover, för jag tänker. Trippelt så mycket, trippelt åt gången. Som om jag har trillingar. Så det är därför jag gör som jag gör ibland för att det ska bli tyst. Så jag slipper tänka. Tänkatänkatänka.

Idag har jag tänkt på självmord, för jag läser en bok just om det. Självmord. Varför är det en moralisk synd att begå självmord? Vi alla har väl lärt oss att livet inte alltid är rättvist? Så då ska man väl få sluta vara med i leken precis när man vill? För vi alla har ju en egen vilja, den fria viljan om man nu ska relatera till vad den där filosofen nu heter. Satre kanske? Dessutom varför är det en "synd" ett begå självmord gentemot att dö i en olycka? Då tycker jag faktiskt det är finare att dö när man själv vill det och olyckligare för den som nu kanske inte ville det. But then again, vad är bäst: att dö lycklig, eller dö för att man inte orkar med sig själv?

Livet är inte en gåva. För livet har gjort mig till pessimist. Till den jag är.

Jag fattar inte ens varför jag orkar tänka. Ingen vet något i alla fall.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar